Igår hemma hos några vänner blev jag kallad pensionär....;) Därför jag ville se på "Stjärnorna på slottet", skulle ha söndagsmiddag idag och fyndade den söta lilla tavlan som visas i inlägget nedan. Hmmm...."Stjärnorna på slottet" är jag inte direkt något större fan av, men igår var Jonas Gardell i fokus som jag gillar. Jag har läst hans böcker, sett några av hans föreställningar och filmer.
Emellertid var det dags för min första seriösa söndagsmiddag idag. Det var några veckor sedan som jag kikade på "The F word" med kocken Gordon Ramsey som menade att familjer och vänner inte ses längre på söndagar för att slappa, äta god mat och kolla på tv.
Själv är jag uppvuxen med söndagsmiddagar. När min mormor levde kom hon hem till oss varje söndag och åt mat. Efter maten satt vi i soffan och tittade på svartvita långfilmer - matiné. Hur skönt och mysigt som helst. Jag tänkte att det är faktiskt en tradition jag vill att även Samuel ska få uppleva. Så från och med nu anordnar jag en söndagsmiddag i månaden för nära och kära.
På menyn idag var det pressad potatis, fläskfile med gräddsås, kokta brysselkål och gelé. Även en tomatsallad med smarrig fetaost, ruccola och baby leaf. Lite lätt kryddat med Sänkdalens rapsolja samt god salladskrydda. Till efterrätt blev det mjukpepparkaka med vaniljvisp och hallon. Det var riktigt avslappnat och skönt att sitta runt matbordet och småprata. Farfar och min sambo kollade på skidor efteråt. Morfar lekte med Samuel och vi "tjejer" satt kvar vid matbordet och pratade.
Jag kan väldigt lätt ställa riktigt höga krav på mig själv när vi ska bjuda på mat. Allt här hemma måste vara perfekt. Allt från städning till dukning. Men idag låg gruset kvar i hallen och dammtussar i hörnen. Det är min träning för 2009 - att låta det vara. I februari blir det såklart våra vänner som hånade mig igår som blir bjudna på söndagsmiddagen.
Kram Malin
Kram Malin
1 kommentar:
Åh jag älskar Gordon Ramsey!! Han är så himla cool tycker jag. Det är nog sant nu när jag tänker efter... att söndagsmiddan håller på att försvinna menar jag. I vår familj kommer inte mormor/farmor släkten så himla jättebra överens så det är inte riktigt läge tyvärr. Det hade varit en jättegullig tradition att hålla vid liv annars! Tycker du gör helt rätt.
Kram Jenny
Skicka en kommentar